vad smart man kan känna sig

Klara här* I fyra timmar satt jag med tjejerna på ett cafe i medis och babblade med våra lattor i handen. Tyvärr kunde inte Saga komma så vi fick babbla lite extra åt henne...inga problem=) Jag måste tacka Angelica igen som bjöd mig på en supergod avocadosallad ( ja, jag är en fattig student som är ännu fattigare i slutet av månaden). Men jag tycker själv att jag förtjänade en trevlig kväll då jag redan FEM imorse var ute med Elsa (hunden) och faktiskt pluggat kanske en tredjedel av vad jag borde ha gjort. Ganska bra...så vad pluggar jag då...jo jag läser just nu psykologi (10p) som ni säkert kommer att märka i mina inlägg då man har en tendens att se saker och koppla samman grejer som man precis har fått höra på en föreläsning. Jössös säger jag bara, vad smart man kan känna sig strax innan man glömmer allt igen. Något som har varit riktigt kul att läsa är utvecklingspsykologi i tonåren. Jag tror att jag känner igen absolut allting. Allt från att ingen förstod en medan man själv tyckte säg veta det mesta till att man stängde in sig på rummet med världens högsta musik på. En sak som jag faktiskt inte visste var att många tonåringar känner sorg, jag kände det med och har alltid undrat varför då jag inte tyckte att jag hade något att vara speciellt ledsen för men nu vet jag att det har med den förlorade barndomen och alla förändringar som pågår i det psykiska, sociala och i det fysiska. Det blir liksom för mycket....och fortfarande fast man kommer ihåg allt detta idealiserar vuxna ofta ungdomen (tonåren), knas...ja man kanske inte blir smartare än så...blir det botox näst?

Sov gott*