Klara här* Jag har haft det riktigt mysig de senaste två dygnen. Igår var jag hemma hos min kära mor och bror. Vi gjorde väl inget speciellt men tycker om att vara där. Sen träffade jag min kära barndomskompis T.K. Ibland känns det så tryggt att ha människor runt om kring sig som verligen har varit med ett tag (jag och T.K var bästisar på dagis). Hon visade upp något riktigt kul och som hon gjort helt spontant för två veckor sedan. Hon har gjort två piercings i nacken=) ett litet tecken av en ny början, ett nytt kapitell i livet. Det var faktiskt jättefint och hon har beställt ljusrosa och ljusblå diamanter som hon skall byta ut metallkulorna som nu finns där medan det ska läka. När vi snackade om piercings, tatueringar, hårförlängning och sånt fick jag tillbaka lusten av att klippa av mitt hår till en riktigt kort frisyr. Dessutom har en tjej i min klass rakat av sig håret och hon är assnygg i det. Det måste ju inte vara värsta grejen. Men om jag gör det blir det nog till hösten, då det blir så jävla tråkigt. Till sommaren behåller jag håret så jag kan göra lite söta flätor om jag känner för det=)
I skolan läster vi nu sen i måndags en ny kurs. Kommer inte ihåg exakt vad den heter men det handlar om religionspsykologi. Intressant, men eftersom jag är ateist och blir förbannad varje gång jag ser en bild på påven och sånna gubbar som förstör livet för miljontals människor kan det också bli frustrerande då typ hälften i min klass är kristna. Jag kan inte forsatta skriva om detta för då kan jag inte slutan men kan ju citera en del ur vår bok "Den religiösa människan- en introduktion till religionspsykologin" av Geels och Wikström:
Den säkert troende kan bli mycket hänsynslös och cynisk i sitt fördömande av andra människor. Han tycks sakna en grundläggande empatisk inlevelseförmåga i andra människors upplevelsevärld. Det finns därför en känslokyla som utmärer den "säkert" troende.
Jag tycker att ett exempel på detta är människor som står utanför abortkliniker och skriker förnedrande saker angående abort. Detta är ett tydligt tecken på att sakna empatisk inlevelseförmåga. Ska bli intressant imorgon då vi skall ha vårt första seminarie utifrån denna bok.
Nu ska jag gå ut med min kära lilla Elsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar