Obehagliga skrik....

Klara här* Haft en lååång dag i skolan som nästan aldrig tog slut. Väl hemma var det bara att börja plugga. Trött som jag är kan det vara svårt att fokusera sig. Till det hör jag hur mina kära grannar i lägenheten bredvid mig storbråkar. Jag som sitter och läser i min tysthet bara hör hur de skriker år varandra. Killen som skriker, verkligen skriker förnedrande saker år tjejen som skriker tillbaka. Det kan vara obehagligt eftersom man vet hur brett misshandel är i samhället och jag känner att jag inte riktigt vet hur länge man ska vänta innan man själv ska lägga sig i.

Varför jag känner ett så stort obehag inför lägenhetsbråk innanför väggar man inte kan se kan vara efter min erfarenhet från Filippinerna när jag var där med mina klasskamrater från Röda Korsets folkhögskola. Vi skulle praktisera några veckor hos Filippinska Röda Korset men vi var en grupp i klassen som åkte en vecka innan till en ö för att få oss en vecka semester. Det blev en vecka av helvete. Hotellet som vi bodde i låg precis vid havet, jättefint. Tyvärr förstod vi för sent att hotellet ägdes av en hallick, kan man nog säga. En kvinna som sålde andra kvinnor till män som bodde på hotellet. En kväll hör jag plus tre andra kompisar som jag delade rum med skrik. Vi hör skrik från en kvinna. Det lät verkligen som att hon kämpade för sitt liv. I början kunde vi inte riktigt urskilja om det var ett skrik eller inte så vi sprang in till toaletten där det fanns en ventil. Där hörde vi tydligt hur hon kämpade, kanske för sitt liv. Efter det hör vi stora dunsar som om möbler kastas omkring i lägenheten. Vi vet inte hur mycket vi som turister i ett främmande land kan lägga oss i men vi kände att det minsta vi kunde göra var att springa ner till hotell "vakten". Vi springer ner till "vakten" som slaggar på ett bord. Vi försöker göra oss förstådda med engelska och ett tydligt kroppspråk men han verkade inte intresserad nån stans. Inte så konstigt om det var så som vi antog att detta var ett hotell som levde på att sälja tjejer. Detta var säkert inget nytt. Men han släpade efter oss med sin ficklampa och vi visade vart skriken kom ifrån. Vi följde aldrig med honom upp men vi hörde hur han knackade på dörren och efter det blev det tyst. Vi hade blivit varnade för att blanda oss i en massa saker, speciellt eftersom vi var själva på ön men efter detta höll vi oss i bakgrunden så pass mycket vi kunde. Ännu mer hände på ön, ännu värre saker och därför kallar jag den veckan för helvetesveckan. Vi fick se saker och uppleva händelser som jag på ett sätt önskar att vi hade sluppit men man kan inte gömma sig för verkligheten. Ibland är den rå. Kanske till och med ofta....

Måste bara säga att min resa till Filippinerna var det bästa jag gjort. Tyvärr åker forfarande en stor mängd männsikor dit för att utnyttja kvinnor och barn. Men Filippinerna har så mycket mer att ge och se men det är viktigt att man inte blundar för det jobbiga utan informerar om att detta existerar för gör man inte det är det lika med att det inte finns.

Ecpat är en organisation som man kan stödja, som belyser bla sexturism. Gå gärna in på deras hemsida och läs mer!